Kina - Shenyang
I Shenyang har ju nu haft min första lektion. De första da garna var fantastiskt sega. De utgjordes främst av att sitta in kontorsstolarna och sova på skrivbordet. Min skola heter Yucai Northeast Bilingual School och den ligger en timme bort från Shenyang downtown. Eftersom vårt läge är mitt i Shenyang downtown tar det onekligen nog en timme att ta sig till skolan + retur. Bussen som hämtar upp oss 06:50 är beställd av skolan och det finns inga alternativ. En vanlig arbetsdag summeras i att man går upp vid 06 tiden, kommer fram till skolan vid 8, har en eller två 40-minuterslektioner innan lunch, då går vi till kantinen som serverar varierande mat från dag till dag och den är icke klanderbar. Efter lunch går man tillbaka till kontoret och tittar på en film eller pluggar kinesiska innan man tar språng till nästa lektion. Enligt mitt schema har jag 4 lektioner på måndag, 3 på tisdag och onsdag, 5 på torsdag och 2 på fredag. Alla är 40 min långa och de går fantastiskt fort nu i början i alla fall. Efter eftermiddagslektionerna vill man gärna åka hem så fort som möjligt men de är tyvärr precis lika begränsat då som på morgonen. Vi får nämligen inte ens en chans att åka hem innan 1630, då första och enda bussen lämnar skolan. Enligt schema ska den ta 50 min men det är en fatal underdrift, eftersom vi för vana kommer hem vid 6 tiden, pga. ”oförutsedda trafikstoppningar” – detta händer varenda dag!
Min skolgård samt kontorsutsikt.
Det är just nu söndag och efterlängtad helg är snart över. I torsdags började vi undervisa. Mina ungar går från 10-12 år, ehuru detta inte var vad jag förväntade och hoppades på måste jag säga att överraskningen är positiv och jag stannar nog här. Jag har totalt 17 klasser i veckan och inte en enda med samma klass. Varje klass snitt når upp till 36 ungefär, vilket innebär (17x36) 714 studenter att rätta och vars namn bör memoreras så snabbt som möjligt. Det innebär också 714 fantastiska fina elever, om man ska förhasta ett uttalande om dem. Fram till torsdag kommer jag att upprepa introduktionslektioner med mina klasser. En fördel med det är att det tillåter mig att göra allt så fantastiskt mycket bättre och jag kände redan i fredags att jag har blivit mycket bättre. Den onekligen bästa klassen hittills var den sista fredagslektion, vilken jag var mest rädd för pga. erfarenhet från andra eftermiddagslektioner. Lektionen i sig var inte påtagligt fantastiskt men jag fick en känsla att dessa ungar var speciellt speciella och efter lektionen fylldes katedern av 36 nyfikna ungdomar, som ville ha min QQ (asiens svar på msn). En fin stund.
En kameras effekt på en av mina 17 klassers
Skolan i sig är fantastiskt svår att beskriva eftersom den skulle kräva ett redan obeskrivligt vokabulär. Låt mig ta foto och återkomma. För att skapa en uppfattning tåls det att nämnas att detta är en väldigt privilegierad skola, till vilken bara de smartaste får tillåtelse att studera eller de mindre smarta med mer rika föräldrar. Många tunga hemligheter har redan avslöjats och en inofficiellt officiell siffra är att du som förälder måste vara utrustad med 100.000 kronor och stoppa det i ett vitt brev och placera den på rektorns skrivbord för att få ha ditt barn i vår skola i ett år. När året är slut krävs ytterligare brev.
Skolan är som sagt obeskrivligt stor men uppskattningsvis går 2000 elever i här och om man ska anta att inte alla är genuint smarta bör man också anta att rektorn måste anlita tjänstemän enbart i syfte att bära hans plånbok.
Att veta detta, och att undervisa barnen som är indirekt skyldiga får en att omvärdera och inte känna sig jättemotiverad att vara en fantastisk lärare. Men jag tänker att detta halvår får komma som det kommer, största fokus är ändå att få en fot in i Shenyang och inte vara upprorisk innan jag ens skakat hand med rektorn.
