minikändis!

Hej, Jag har innan gjort tvreklamer, men nu har jag blivit omnämnd i tidningen vilket jag verkligen skattar högre. "力非今年19岁", 力非19år i år, handlar om mig och mina ambitioner samt metoder, i princip en snabb sammanfattning om mitt kina-jag. :)  
                                                                                                                                                                         Jag kastar med 3 bilder på mig och Will för att visa hur glada vi är.                                                                  '
 
 
 
 
 
 

God Morgon Världen :)

Har upptäckt att för mycket saker händer för simultant och snabbt vilket omöjliggör det att skriva om allt detta.

Jag har istället börja jag det mer personligt och audiobloggar in i min mp3 varje dag.

Om någon har tips på hur detta kan offentliggöras så att alla kan få lyssna på min röst tar jag gärna emot förslag!

 

Hursom, här kommer en stödordsresumé över mitt andra kina-jag.

DETTA HAR HÄNT!

 

-       Jag blev tillsammans med bow. Flyttade in till henne. Detsamma gjorde hennes syster från Thailand kanske lite konservativt blev skickad till Kina av sin mor för att lyckas lika mycket som sin fantastiska storasyster, Bow. Syster och jag blev bra vän. Lärde mig ganska mycket thai. Sen blev jag känslokall och sårade insåg att bästa utvägen är den snabba nödutgången. Jag flyttade ut och bow mår inte så bra. Hemskt jobbigt att inte kunna hjälpa. Låt klockan läka. Jag träffade hennes syster igår som inte är lika emotionellt involverad och som lite lyckas att bekräfta att jag inte är en dålig människa. ”Hon saknar mig”.

 

-       Jag hittade en tysk 40-årig kvinna på GZSTUFF (guangzhous facebook) och flyttade in i en 105m2 lägenhet med 2 balkonger och stor dansyta. Här bor vi långt ifrån de högljudda kineserna och 5 meter ifrån en jättestor skog.

 

-       Saga stina kom! Behöver ju inte mer än att trycka in så många vackra adjektiv om dessa två för att man ska förstå mina stödord. Vi bodde själva innan sahira (tysken) kom tillbaka och saga stina drog. Detta är deras sista vecka i Kina. Jag saknar dem..

 

-       Sahira som jag bor med är jättespirituell och tror sig ha övernaturliga krafter. Hon dansar alltid på morgonen till modern musik och sjunger med. Hon gör eld på kvällen på balkongen och har prytt huset med bilder på en indie jag ännu inte kan namnet på. Det är kul så länge det inte är förevigt tänker jag. Vi har skrivit under ett ett-årskontrakt från förra månaden och så länge kommer jag nog stanna i Kina.

 

-       Jag vaknade upp förra veckan och sahira sitter pusslad och ber mig gå ner och köpa en graviditetstest som senare visar tecken på bebis. Barnets far var en ung kenyan som hade kul och inte tänker ta ansvar men Sahira ser det som en gåva eftersom hon trodde det redan var försent. Allt är lite tvistat men lugnt i början. Det har gått en månad och Jag är just nu det närmaste till vän/gudfar/morbror/bestman/pappa. Jag har sagt att jag skulle tycka det vore kul att ta del i ett nytt liv men vågar inte garantera hur bra och tillänglig jag kommer vara. Om 8 månader är hon small igen och vi får se vem jag är. Inget mer hemfestande dock!

 

-       Jag har vänner. Will är min bäste om de ska graderas. Han är från Stokes och gillar bara tjejer med flat stomachs. Han har jättefin humor och vi pratar dagligen. Folk tror att vi är queer :)

 

-       Pluggar arabiska på halvfart-distans. Anmälde mig just till nästa termin och det går långsamt och stadigt bra!

-       Min egen kinesiska har stagnerat lite men sedan jag klarade HSK LEVEL 5 (det officiella kinatestet) i juni vilket ger mig behörighet att plugga med kineserna känner jag inte längre någon brådska att bli supermycket bättre.

 

-       Jag jobbar dock väldigt mycket och tjänar massa pengar. Har hyrt ett kontor för mitt eget bruk i city och pendlar ditt på helgerna eller sover där när jag festar i staden och inte kommer hem för bussen slutar gå vid 12. Jag och min 66-årige londonvän Peter är fortfarande bra bra vänner. Jag undervisar i hans studio på lördag (9årige Happy, årige Robin) och på söndagar kommer jag tillbaka för den veckliga English Corner som jag har totalt ansvar över nu, där mina och Peters elever kommer ihop och har kul och spelar spel.  Peter berömmer mig varje gång och häpnas över hur jag lyckas överträffa mig hela tiden.

 

 

-       Min egen studio öppnades förra veckan och den kostar 2000kr/månaden så min kinesiska kollega som får 20% på alla min lektioner och vars döttrar jag undervisar gratis har kommit på att hon ska använda lokalen till att ta hand om barnen efter skolan som inte hinner bli upplockade av sina föräldrar än. Ge henne 500kr/månaden så kan du skicka ditt barn till oss. Hon heter Joey och är hemmafru och gillar barn. Hon är också jättebra på att hitta elever. Vi kommer att undervisa 1-1 eller 2-1 och vi har redan 4,5 klasser efter en vecka. Planen är att hela min söndag ska vara fylld. Varje elev betalar 130/h (x2barn). Jag har börjat förberedda mig på att rekrytera några lärare då jag redan är upptagen. Kul hur jag har lyckats jobba mig upp till posten där jag anställer utlänningar för att jobba hos mig. Jag har också små kineser som löper runt och letar elever åt oss.

 

-       Privat hjälper jag en tjej som ska till USA att klara IELTS, samt Annie som är 9 år som jag åker hem till och får gratis mat hos.

 

-       Jag har lyckats hitta ett eget utlärningssätt som snabbt påvisar resultat hos mina elever och jag har nog lyckats bli en väldigt uppskattad lärare.

*Fotnot här* om du är jobblös i Sverige och tror dig vara bra med barn/tonåringar kan du nu skaffa jobb hos mig här.

 

-       Chefen var Tigers skoavdelning och jag råkade slå in i varandras axlar för några månader sen i Hong Kongsgränsen. Jag imponerade honom med kinesiska och han kontaktade mig förra månaden och bad mig hjälpa honom översätta. Vi hamnade på ett lyxhotel nästa onsdagsmorgon där jag träffade chefen för 10 fabriker och 10.000 små kinesiska syarbetare. Jag översatte svenska till kinesiska och vice verse och efter några underhållande timmar skakades händerna och om några leveransers tigerskor kommer jag att kunna säga att jag ’bär ansvaret’ för dem alla tigers skor :)

-       En författare jag träffade förut blev inspirerat av mig och har dedikerat ett kapitel i sin bok till mig. Tydligen har denna publicerats nu och han ska ta med sig ett exemplar till mig nästa gång han kommer till guangzhou :)

 

-       Sista och mest högljudda notisen: Jag lärde mig ju kinesiska lagom fort och har därmed en bra förståelse för språket, och vet precis hur utlänningar skulle vilja få det förklarat, samt ett program jag själv gjorde. Nu har tiden anlänt du har äntligen kan utnyttja dessa kvaliteter. En amerikan och en kanadensare (fler på ingång) kan inte kinesiska men kom hit med det enda målet att kunna det. Jag övertalade dem efter några gratisklasser och med målet att de ska kunna prata flytande kinesiska om 6-8 månader att låta mig lära dem. Nu har vi 3 lektioner i veckan på 2h var där jag undervisar i kineiska samt ger dem läxor för varje vecka. Allt är väldigt professionellt upplagt med diagnostiskatester varje vecka och HSK level 1-5 i sikte. Vi började förra veckan och har nu haft 4 lektioner, dock tycker jag verkligen att de har nått framsteg redan och de själva erkänner också hur mycket bättre de har blivit sen förra måndagen. Vi avslutar varje klass med att konstatera att 6-8 månader är en pessimistisk gissning. Dock kommer bra kinesiska med mycket uppoffring, det måste plugga helhjärtat 2 timmar varje dag med mig och innan de går och lägger sig varje dag i 10 min. Jag motiverar dem genom att säga att problemet inte är att kinesiska är svårt eller att du är dum, det handlar enkom om din uppoffring och jag har fått dem att förstå detta också. Vi började förra veckan och de har faktiskt redan klarat HSK Level 1! Jag träffade en tjej för första gången i går och när jag skaka hand och sa mitt namn sa hon att hon hade hört om svensken som undervisar i kinesiska i kina :)

 

-       Tro förresten inte att jag är världens lyckligaste och framgångsrikaste felix bara för att jag avslutar allt med en :) . Jag har massa tråkigheter också men då skulle inte bloggen vara lika attraktiv!
Jag säger det igen: addera mig skype så kan vi småtjattra lite på svenska eller facebook om det föredras, min börja precis funka. Det finns ingen annan svenska i guangzhou och jag saknar dig.  

 


20

En utdaterad tonåring bloggar!
Sjukt konstigt att istället för att hänga med de man hade antagit på sin födelsedag sitter jag på en kinesisk 711 och käkar kall pizza i brist på födelsdagstårta med 3 kineser jag glömt namnen på.
I dag var en mysig dag. Jag vaknar, vandrar runt i min lägenhet till 7 på kvällen  (vandrar runt i dessa ord betyder stirra in i en dator och plugga). 8 börjar english corner. najs att gå dit och prata ut och känna sig hög på gilladlistan.
Jag och tre killar tog oss därifrån sist av alla. 1 av vilka jag aldrig sett förut. De bjöd mig och jag fick önska mig 3 önskningar som de starka kinesiska gudarna skulle uppfylla åt mig..
Vi hade det jättetrevligt och på vägen hem ringer Marcel mig. Han får anses vara mig närmast här.
Nu ligger jag i säng. I morgon vid 8 ska vi till min favoritrestaurant. Jag ska försöka ta med mig kamera så ni får ansikten också.
Vännerna här är lätta att hitta men desto svårare att komma nära.

ett pretentiöst försök

Hej

Det e svårt att uppdatera en blogg. Den blir lätt missuppfattad av en själv som en skrytande mun av upplevelser på upplevelser. På den ena sidan är det fantastiskt när det inspirerar dig till att hålla i gång och söka nytt som du senare kan slå världen med genom att publicera i din alldeles egen blogg. Baksidan tror jag vi alla redan har räknat ut… jag började redan i senaste inlägget nämna vanor och rutiner och som tider går förbi och man håller sig på en plats blir de oundvikliga. Nu handlar min vardag inte lika mycket som innan om häftiga breath-taking upplevelser som hela världen borde höra om längre. Ni såg mitt veckoschema som jag postade förut och genom den kan ni i princip följa mitt liv :) (svårtolkad smiley).

 

Jag vaknade upp denna måndag morgon i min lägenhet. Min rumskamrat tara från Madagaskar har åkt till jobbet  för några timmar sen och jag börjar läsa filips blogg, han är, som tidigare nämnt,  i Sydamerika och provar den livssmaken. Det blir extra konstigt att läsa om hans oändliga äventyr på fel sida klotet från min stereotypiskt hårda kinasäng.

 

Trogna bloggläsare och jag, vi har kommit till det väntade vägskälet. Mitt liv i Kinaland som mer och mer blir en filosofisk sådan med ord och mindre turistrapporter om fantastiska upplevelser om hur man vandrar på inka-leden, i Peru, under 4 dagar med tält som bäst påminner en om civilisation som man bit för bit lämnar bakom sig i takt med att man omringas av inkaled och enastående natur. (filip har det bra!)


Här kommer jag! Sen jag lämnade Sverige har jag aldrig varit så stadgad som jag är denna måndag. Äventyr på äventyr och överlappande mycket att skryta om för alla som vill hålla hålla sig uppdaterade har stillsamt mattats av och landat i denna måndagmorgon, där jag nu sitter och försöker hitta något fantastiskt skrytvärt och läsvärt i att plugga kinesiska 4 timmar och sen gå ut och restauranga med min vän, Dasy.

 

Ena vägen är att envist stanna kvar på denna hemsida som tappat tempo och inte gillar uppdateringar för mycket. Eller, för den äventyrslystna bloggläsare som finns där ute och inte känner sig mättad med allt den kan suga från denna blogg, som nu gör ett försök på att bli mer pretentiöst häftig, rekommenderas du byta lag till filips sydamerika. Han välkomnar dig!

 

Här kommer jag!

På enkla snabba noter.

Jag gillar mina vardagar då jag ostoppat får sjunka in framför mina 5 timmars kinesiska.

Jag har fått jättemånga elever men tvingas uppfinna en väntelista eller replikera ”detta-e-min-väns-nummer-som-också-är-lärare”.

Jag får otroligt många fina kommenterar om min kinesiska. Och i juni, sista månaden innan jag kommer hem ska jag göra hsk-level 5. För vi som inte har behövt veta vad detta betyder fram tills i dag är det den feta officiella provet för utlänningar som vill prata kinesiska.

Hsklevel 6 e svårast och tillåter dig ansöka till kinesiska universitet. Fet!

 

Hsk level 5 e dock fortfarande skrytvärt (!) och enbart två utlänningar jag träffat har gjort den. (troligen fler men jag gillar inte att ständigt ställa frågan).

 

Jag tog mig vatten över huvudet i senaste blogginlägget och nämnde att nästa termin ska jag vara 100% student på dalarnas distans uni. 15p portugisiska, 15p arabiska. 15 p arabiska stannar jag i stället med.

 

Många fantastiska vänner. Tvingas dock motvilligt konstatera efter varenda dag att mina svennar kommer mig närmare. Marcel e från Indonesien och bott här i 5 år. Han pratar kinesiska och koreanska och undervisar i eng. I vårt avslappnade språk går allt genom kinesiska. Sjukt många sydamerikaner här förresten. Svårt att inte bli vän med dem också.

Alla utlänningar här verkar tillhöra små sekter från sina resp. universitets. Och jag vet inte om jag e o- eller lyckligt lottad som inte tillhör en sekt ännu.

Jag har väl som en liten protest mot alla utlänningar, som kommer hit och sektar upp sig med varandra och inte deltar i Kinakultur, medvetet valt att hålla mig enbart till kinesiska vänner, och med de få utlänningar har vi överenskommit om vilket språk vi båda vill prata. Kan till synes vara lite envist uppförande men det finns så fantastiskt många utlänningar här som inte engagerar sig ett skit i vad kina är. Förstår inte riktigt det…

 

På tisdagar och söndagar går jag på English corner, en väldigt uppskattad aktivitet i kinamiljö.

Här går jag av samma anledning som kineserna. För att ’äntligen’ få prata engelska.

Man ställs i centrum i ringen och tvingas bemöta allt från livsfilosofi till favoritmat tills man tröttnar och går hem. Jag tycker dock det e väldigt mysigt att få hänga i centrum och det är lite som vår egen lilla sekt där jag e ringledaren och ingen säger emot för det är redan upptagna med att idelt lyssna på min propaganda. Intressanta ämnen som jag föredrar att prata om följer: homosexuellas acceptans i samhället, adoption, abort, mao ’mannen’zedong, giftemål. Om ämnet faller på mina lyssnares initiativ landar vi direkt på vegetarianism, lite uttorkad ämne börjar jag känna, men jag tror jag lyckats få några kinahjärnor att snurra och ifrågasätta sig själva!

 

Många undrar varför jag kommer till Kina och mitt svar har gradvis ändrats och tagit nya former. Min aktuella definition på min existens i detta stora land lyder:

Jag kommer till Kina för att söka perspektiv.

I Sverige har jag levt hela mitt liv och den lilla plätt på kartan som utgörs av mitt moderland har nog mer och mer övertygat mig om att jag måste till de andra plättarna.

Folk missuppfattar det enkelt som att jag är flyende från något men motsatsen talar; allt innan var fantastiskt och jag vet hur mycket jag borde uppskatta Sverige i alla hennes former – fantastiska vänner, familj, hem, trygghet, pengar, transport, renlighet, mentalitet, kultur och alla de andra 1000 sakerna som jag hindrar mig själv från att skriva i övertygelse att läsare snabbt tappar intresse i (att läsa om hur fantastiskt sitt eget land är).

 

Om du åker till en ny plats, där alla dessa inte finns eller framkallas på andra mindre bra sätt, lär du dig den hårda vägen att sakna det du lämnat.

(I Kina går alla runt med munskydd så fort det befinner sig utomhus, tack vare vår rena luft, och en medelmåttig kines som bor i storstaden hela sitt liv kommer därigenom per automatik förlora 15 blomstrande år ur sitt liv).

Att komma tillbaka till Stockholm och kunna ta av sig gasmasken och andas i Din luft kommer jag nog framkalla tårar :)   (lättolkad smiley)

 

Kina saknar mycket. Kina har också mycket. Pga. det ovannämnda bestämde jag mig för ett år sen att komma hela vägen hit. Jag gillar också att definiera det som följande; Förutsatt att vi ’r det minsta pålästa och redan medvetna om hur alla tvingas bära gasmask här förstår vi att du kommer hit av något annat. På samma sätt som jag inte tillåts ha fett bästa vänner här blir det därför en jakt efter något annat. Jag kom till Kina, inte för att det är bättre men annorlunda. På english corner får jag ofta frågan vilket som är bäst, Sverige eller Kina. Det går inte att jämföra utan jag dras gärna till ovanstående utlåtande för att förtydliga. Paradis finns aldrig på jorden, men den finns i olika former överallt. Om jag från Sverige kan släpa med mig allt jag uppskattat till detta land, och härifrån ta med mig den billiga maten och alla de små detaljerna som utgör detta samhälle och dessa människor som tillsammans har fått att falla i kärlek i detta Stora, kan vi tillsammans pussla ihop paradiset på jorden.

Om jag sen åker till Brasilien och glömmer mina dåliga dagar därifrån och istället berättar historierna om allt det fantastiska, och sen upprepar historien i alla de, för mig, attraktiva länderna, och först slutar när jag känner att jag behöver/vill sluta kommer jag att skriva ett svart och vitt blogginlägg om det som passerat mina ögon. På det svarta kommer oundvikligen allt som vi helst bara drömmer mardrömmar om att nämnas. På det vita har jag definierat mitt paradis på jorden.

 

Efter att nu ha pratat om allt omkring mig i denna english-corner-utläggning tvingas jag ju definiera mig själv också här. Jag reste runt otroligt mycket som ung med familj runt mig och jag gjorde allt som jag någonsin kunde begära (tack mor och far). Och tack vare detta kände jag att detta måste upprepas när jag växer mig till redo. När jag förberett mig och åker till Arlanda vill jag göra det som jag gjorde som liten men i stället för att väldigt flödigt uppleva allt och också göra det i en liten turistbubbla gör jag det i mer detalj nu. Under min enda egentliga turistmånad i kina i augusti då vi besökte alla ställen i Beijing var det påtagligt hur vi vandrade runt som turister och utan tungan för språket tvingas vi prata med varandra och trycka oss allt tajtare i vår lilla turistbubbla. Vi var fysiskt sett i där men psykologiskt är vi inte. Jag har övertygat mig allt mer om att så länge jag inte kan prata kinesiska kan jag inte prata med busschauffören eller den alltför tillmötesgående taxichaufförren och tvingas därför motvilligt konkludera att jag inte upplever kina som kina. Dessa är mina rader om varför jag håller på som jag gör, mer för min egen tillfredställelse än för er.

 

Jag inledde detta till synes till pessimistiskt men frukta icke!

Jag gör mycket fantastiskt och har alltid kul. Mitt jobb är roligt och gör mig relativt rik utan större ansträngning. En annan skrytbar detalj är hur jag alltid tvingats blir styrd av klockan men i och med att jag, alla dagar förutom lördag, enbart undervisar kväll, lämnar det mig med sena filmer och uteliv om jag så vill, såväl som sena uppstiganden och framförallt… alarmklocka används bara en gång i veckan. Jag sover gott !!!

 

Så rutiner är inte att avguda inte min heller, i alla fall inte i min värld. Men få rutiner är lyxiga som den jag lever och jag skulle inte byta den mot någon annan.

 

 

 

 

Bonusspår: Jag gick till IKEA, fortfarande älskad trots kontinentbyte, häromdagen och allt står på svenska. Hittade mammas köttbullar, lingonsylt, knäckebröd, sill och glassen som nu framställs för en krona!

 

Anton, min gamle fine fine vän kommer hit i juli. Därifrån tar jag semester i semester och vi reser runt i Kina tills vi båda kommer hem (förhoppningsvis) på samma flyg den 23 juli.

Väl hemma stannar jag i en månad och jag hoppas du uppskattar det opersonliga i att kontakta mig på facebook lr ringa och vi planerar något. Gör det med god marginal då vi egentligen inte har så mycket tid tillsammans! Jag kommer försöka arrangera något häng om mor och far tillåter. Håll dig själv uppdaterad!

 

På vägen tillbaka hit från Sverige får jag nu en impuls när jag kollar in priserna på flyg och tittar in i min egen miljömedvetna/äventyrlystna hjärna. Jag kommer nog att ta landsvägen tillbaka till Kina i slutet av augusti, genom ryssland och inner mongoliet – mycket inspirerad av ellen, stina sara!

 

Ett till modelljobb har jag gått igenom.

 

Jag rekommenderar att ni alla som inte redan träffas av detta adderar mig skype ”felixfelizlattman”!

 

 

Enjoy your reading.

 

Saknar dig :)


TV- Debut

Jaa det ringde i dag och bekräftade.
Tydligen ska jag dyka upp på torsdag kl 430 och plåtningen kommer att ta 4 timmar sen kommer jag ha gjort en kinesisk tvreklam för "electric appliances", mer detaljerade var de inte.
Fantastiskt!
Syster!
Vet inte hur jag ska svara dig. men får bli såhär.
Hon e från sydkorea men har bott här i tre år så hon pratar kinesiska och jag behöver inte lära mig koreanska, dock ett fantastiskt vackert språk.
Anta inte för mkt men vi hade en jättefin första dejt och hon e verkligen bäst av alla jag har hälsat på sen i Augusti vill jag säga!
syster min ska förresten till egypten alla mina läsare!!
Fantastiskt!
på tal om det ska jag utnyttja att man får betalt avv att studera i sverige och nästa termin ska jag hoppa på en portugisska kurs 15p och arabiska 15 p, hoppas kunna prata med syster nu!
Förresten kommer jag hem den 23e Juli för 3 veckor.
Se till att vi träffas :)
Vi hörs snart!
Vi hörs snart!

Svårt att inte en träffande rubrik till detta inlägg

Sen senaste uppdatering har jag gjort många stora och små saker.

Under en dryg månad I Guangzhou har jag äntligen kommit in i något som kan kallas rutin där jag konstant tjänar pengar och lyckas plugga mina timmar kinesiska.

Under tidigare delen av månaden har jag bott på hostel som iof e fantastiskt men man snarkar, äter och duschar med människor hela tiden och så fort man sätter sig I ett rum som e tomt när du äntligen hittar det tar knappa minuten innan du ändå måste prata med näste.

Jag uppskattar att alla e fantastiskt trevliga och detta livet e svårt att bli urtråkad ur. Men jag kände hela tiden att jag behoved min egen tid och framförallt behoved plugga mkt mer.

Jag levde I princip med nya människor varje kväll och fyllde min kontakt bok till från A till Ö och e jättetacksam men nu sedan I går bestämde jag mig och tog taxin fylld med mitt halvårsgamla bagage och flytta in hos min vän från Tara. Tara träffade jag genom en lägenhetsannons och hon har bott här I något år, jobbar fulltid och härstammar från Madagaskar.

 

Vi styrs av helt olika scheman dock, eftersom jag privatundervisar och framförallt under helger. Och hon har det reguljära jobbet från 9-5. Detta innebär ju för mig i princip exil framtills jag bestämmer mig för att göra något annat. I dag var min första sådan dag och jag njöt av att kunna läsa min kinesiska i 5 timmar.

Mitt schema som jag lyckats framkalla efter 1 mÅnad i guangzhou lyder sÅledes:

MÅndag: kl 7 Åka till min 40 Åriga elev Zhao och lÄra ut basal tyska, en timmee

Tisdag: ledig.

Onsdag: ledig

Torsdag: blev faktiskt precis uppringd av modellfirman och de vill att jag ska gÖra tvreklam fÖr dem just denna torsdag. annars inget planerat vanligtvis.

Fredag: 1530-17 en liten liten klass pÅ 8,9 Åringar,

LÖrdag: 0900-1130 8,9 Åringar, 1600-1700 JimmyEng.

SÖndag: 18-20 Cissi Franska.

Totalt jobbar jag alltsÅ nu 8 timmar i veckan. men lyckas ÄndÅ lÄgga undan pengar med tanke pÅ att vithyade lÄrare e eftertraktade och mat e billigt.

 

Jag har förresten träffat en tjej som jag kanske gillar...

 


Lagesrapport

Har tappat tempot.

Ber om ursakt men ett blogg och privatliv e svara att forena.

Mina enkla anledningar e att datorn har gatt sonder sig. den ska repareras pa ngt satt.

utover det har jag fatt en businss card med mitt namn och allt dartill i professionellt maner.

Jag hade 400 kort i onsdags och 300 i dag.
Jag far samtal varenda dag fran potentiella elever.

Jag bor i ett jattefint hostel fortfarande och betalade for en manad vilket jag avser att stanna till, varpa jag flyttar in i en jattestor lagenhet som jag delar med en van som bara har sin studio dar (och min). detta paket for 1000 kr/manad och jag sover gott!

Hampson verkar inte ha ett jattebehov av mig och det e lika bra kanner jag efter att ha kommit in i det hela. tydligen tar det ohyggligt mkt pengar och att veta det nar jag undervisar far mig att ma lite samre. i stallet privatundervisar jag nu och far an mer pengar och jobbar under egna forhallanden.

Laget e valdigt nara optimalt och jag kopte mig en cykel haromdan som jag tar over staden med. 20 min bort och 3 kr entre finns det 22 fullstorlekbasketplaner. Jag har varit dar 2 ggr nu. fantastiskt att spela basket igen efter att inte ha rort en boll sen sverige i princip.
mer far ni hora snart. jag har fortfarande valdigt fullt upp med att sprigna runt till intervjuer och allt mojligt.

imorn ska jag tydligen borja jobba som modell i kinaTV ocksa, om jag inte missforstod samtalet.

ytterligare stressanledning e bloggen www.howmanyroads.blogg.se som narmar sig guangzhou.
bloggen innehaller ellen, stina, sara fran sturebyskolan om ngn kan erinra sig detta!
Min stora utmaning e att ta mig till HK eller fa dem till GUAngzhou utan att passera tullen eller tvingas uppdatera visum igen. utmaning!
en jattefin blogg forresten och en annan vinkel pa mina upplevelser i u med att de uppfattas av andra ogon. vaga las!

I farten kan vi ju ocksa namna min lika nara van och tvilling till ellen som i 3 manader gnider sig mot sydamerika.
en blogg som e blockerad fran kina men reklam kan inte stoppas!

bortrestasydamerika.wordpress.com

enjoy!!! 

Nu händer det!

Jag har kommit över senaste inlägget och upplevt kinesisk värme för första gången.
Dagarna efter jag skrev det senaste inlägget tog jag ett flyg mot Hong Kong.
HK e väldigt annorlunda och allt e på engelska. Jag tvingades till att enbart bryta på engelska och det känns fantastiskt fel när man kan lära kineserna där kinesiska, solklart kan de ju kantonesiska men mandarinen är glömd.
Jag fick ett väldigt bra visum. Hade turen att komma in med rätt människor som gav mig 3 månader i kina för 300 kr. den 5e maj må jag komma tillbaka dit dock, men det e bara för en dag.
efteråt tog jag mig med buss 3 timmar uppåt och landade i vad jag såg som mitt framtida hem.
Allt berodde på intervjun som jag gick igenom i dag. Jobbet kallas "hampson" och allt handlar om en-mot-en lektioner- ngt som känns väldigt passande. Om man tar sig förbi jobbintervjun sätter de upp dig med "demos" med en elev, åldrarna kan vara galet spridda. en demo räcker ungefär 20 min sen kommer en till lärare in och du går ut. denne får 20 min och efteråt e det utslagningstävling om vem som vinner eleven.
Jag fick jobbet.
Jobbintervjun var tydligen inte så tveksam som jag hade övertygat mig om dagen innan då jag satt och skrev ner ett manus på 6 timmar som min chefen viftade bort jättesnabbt.
Jag berätta att jag talar fler saker än engelska och stor chans nu att jag får bli franska eller spanska lärare också vilket känns jätte!
Notis krävs dock när jag ställdes mot kontorsväggen inför alla kollegor och kinesiska krävdes. efter de hörde vad jag snabbt svarade med på deras språk och efter jag förklarade hur dedikerad jag e till min sak och hur lite hjälp jag har, hjälpte de mig ytterligare på traven och sa att jag e den mest snabblärnte av alla utlänningar de någonsin har mött. Något man viftar bort i saknad på replik i stunden men det värmer en igenom massa kalla nätter.
Hursom, efter jobbintervju och kinesiska redovisning kommer serelina (som anställde mig) in och berättar att jag har min första demo om jag vill om 10 min.
Jag tackar ja och oförberedd träffar jag en ung vacker kinesiska som inte förstår ett ord av engelska men hon vill resa runt världen. så vi pratar en stund och det var jätteskönt att kunna prata kinesiska när hon bara frös, väldigt ofta, och väntade på att jag skulle prata igen när jag egentligen bara ställde frågor.
Jag vet att en kille satt med henne 20 min efteråt och intervjun kändes helt okej för att vara den första och väldigt snabb - vi inväntar resultat.
chansen ska tydligen vara ganska liten att de faktiskt nappar. de förväntade svaret e nej. men man har ungefär 7 demos i veckan och så fort man har en elev har man den för alltid.
Minuter senare blev jag tillsagd att gå till nästa demo som handlade om en äldre man vid namn vincent som jobbar som försäljare av skepp. hans engleska e väldigt bra och det var precis det här jag ville ha sa jag direkt när jag såg på honom.
intervjun som gick på 30 min hände det mycket under men i princip bad jag honom beskriva sin process kronologiskt varpå jag skissade ner det och la in kommentarer om exakt hur vi skulle sköta varenda steg. tydligen handlar det från allt om pick-ups vid flygplats - emails - fancy middagar - bli vän prat till den faktiska affären.
Jag förvånade mig själv med den träffbarhet jag övertygade honom med och han stoppade mig när jag nästan var klar med min precisa utläggning om hur vi ska jobba tillsammans och sa jag vet precis vad jag talar om, och jag förstår precis vad han vill, och jag kan ju allt. "dig vill jag ha", sa han, med utropstecken!
han faktiskt till och med vände sig mot min chef som sitter bredvid och antecknar och upprepar mening och adderar: "This guys is just the guy im looking for, his amazing!".
Allt kan ju givetvis gås igenom i mer detalj men summa summarum (latin* nominativ-genitiv) kändes det fantastiskt och efteråt blev han jättepersonlig och frågade om jag alltid var såhär glad eller om det bara var när jag jobbade.
känns helt fantatiskt hur mycket jag imponerade honom och han vill ha 36 timmar med mig till att börja med sa han direkt när jag gick i väg. dock finns det alltid massa baksidor av allt och serelina berätta att jag kan aldrig vara säker.
Hursom helst lämnade det mig med en fin eftersmak.
Om någon vecka kommer jag förhoppningsvis börja agera personlig rådgivare till en kinesisk affärsman inom skeppindustrin.
för övrigt bor jag i ett litet fint hostel som verkligen e jättefint och det tar mig 35 kr natten att sova här och jag har lyckats med ngr väldigt fina vänner, bla en argentisk tjej som jag dansar salsa med.
orosmomentet över att de inte skulle prata hörbar kinesiska såhär långt söderut är överkammat och jag pratar och lär mig jättebra!
Jag e nöjd!
Behöver dock nämna som sista notis att jag har en returbiljett till svearike den 29e juli och jag kommer under den period troligtvis att sova i min sackosäck i 3 veckor i örby.
Jag saknar er :)

Mina sidor av människa

Jag har börjat skriva mycket på senaste tiden. Dock för personligt för att trivas I ett offentligt forum. Hursom, min familj och en vänfamilj (Anders, Susanna, Saga) kom till Kina som de första och enda besökarna i mitt nya liv.

 

De kom hit. Vi hade det fantastiskt fantastiskt tills de åkte…

Saknar er…

Väldigt emotionellt tillstånd just nu och känner att pennan är det som bäst kan uttrycka allt så snabbt som möjligt och få mig att andas ut.

 

Min familj åkte till Shanghai och mötte upp mig några dagar senare i Guilin för att ge mig mina sista dagar som blev fantastiskt blöta med mina 800 elever. Alla dessa 800 små människor är alla unika på sina fantastiska sätt. Det tog ett tid för mig att förstå detta, ända fram tills i dag. Jag tror jag har antingen tänkt väldigt högt eller bara nämnt det till någon på skype vilket kan få mig att framstå som upprepande men det tåls att sägas igen; Jag förstod inte innan hur glad mina barn skulle kunna få mig att bli. Alla ”vuxen”bekymmer, om vad man ska ha på sig eller att vi måste städa rummet eller betala räkningar eller allt annat som passar in i våra mogna liv totalt försvinner när jag kommer in på min skola. Jag har jobbat under bedrägliga förhållanden, gått upp 6 och kommit hem vid nästa 6 i ett halvår, men den fantastiska sanningen är ju att jag trivdes så mycket bättre när jag fick springa runt och krama mina 800 barn och kasta iväg dem, samtidigt som andra lärare ofta gav mig en sned blick för mitt barnsliga uppförande. Men alla förutom snedblickarna hade kul. Jag hade det fantastiskt. Och jag övertygade mig själv om att jag var där och kastade runt barnen för att de skulle le. Jag förstod nog inte då hur mycket detta skulle ge tillbaka till mig i ögonblick som nu.

 

 

Som sagt, sista veckan handlade i princip bara om att gå in i klassrummet, hålla tårar borta.

Det så strukturerade layouten för deras bänkar sa jag att vi skiter i och jag satte mig på min kateder och bad alla i klassen komma så nära att alla kunde höra vad jag viskade.

 

 

I 40 min spelade jag mina bästa låtar och vi pratade om vad vi vill göra efter skolan och hur vi ska kunna hålla kontakt i framtiden. Omedvetet skapade jag under den veckan, på ett fantastiskt effektivt sätt,  800 potentiella framtidsvänner.

 

 

Jag lyckades undvika den transparanta vätskan från bredvid näsan i 17 lektioner tills de vällde ut på den 18e. Den lektionen var den mest avskyvärda men också den finaste och den med starkast minne.

 

 

När jag hade gråtit klart och lovat till bästa förmåga att återse mina älskade satte jag mig på bussen och styrde hem. Dagen efter sa jag hejdå till Dervla, vilket inte krävde tårar (för vi är ju vuxna) och tog språng till Xian för att uppleva en mellanlandning och 3 timmar med terrakottaarmén för att sen ansluta till familj senare samma kväll i Guilin. Från Guilin (ett fantastiskt ställe, turistiskt dock), tog vi oss till Beijing och hängde där i väntan på adjöt till vad jag kände var en för kort resa med familj <3.

 

 

Familj lämnar mig och jag bestämmer mig för att uppleva vad Beijing kan ge mig under några dagar. Jag tar in på ett youth hostel (för första gången i mitt liv tror jag), med gångavstånd till jättemycket fest.

Att summera vistelsen där är svårt för det kändes som att man byggde upp och rev ned ett helt liv på 2 veckor.

Jag fick inga biljetter tillbaka till Shenyang dit jag behövde åka för att hämta min resterande packning. Livet på hostel är jättefint. När man hade fått en pattenterad roll var det lätt att få lobbyn att kännas som sitt vardagsrum och dina vänner var din familj. Det fina blev fult när folk börjar checka ut och helt plötsligt vaknade man upp men en bästa vän mindre. Som tur var träffade jag gänget som redan hade rotat sig och använde detta som sitt permanenta hem. Shaun var den jag sjönk närmast av honom, Kyley, Roy, Shayla, Anna (en kinesiska som misstog mig för 30 och tog mig på dejt – vi hade kul  ) och Ruben. Alla dessa bodde i rummet bredvid mig. Shaun kom upp till mig efter han hade sett mig på dansgolvet dagen innan och frågade om jag var bög. Han småsnyfta när jag svarade negativt. För honom var jag tydligen den enda vite killen han har funnit attraktiv någonsin. Han var väldigt noggrann med att påpeka detta för han var lika chockad som jag att han fann mig attraktiv.

Detta fick oss att prata och att upptäcka att vi utanför det visuella passade fantastiskt. Redan en vecka innan jag skulle åka började han småsnyfta igen och sa att han inte kommer att hantera mitt avsked. Kvällen innan jag åkte sa han till mig att jag är den exakta avbilden av mannen han vill kyssa på altaret

 

 

Följande morgon tog jag avsked av Beijing och tog tåget tillbaka till Shenyang varifrån jag skriver nu.

 

 

Under Beijingperioden och utanför Shaun och Hostel upplevde jag chinese new year, som troligtvis får ett eget inlägg snart, och jag blev erbjuden en framtid. Detta är ett jobb lärarjobb i Guangzhou. Förhållandena är ideala då jag tas in och gör demos med mina elever 1mot1. Om vi båda känner oss nöjda skakar vi hand och lägger upp ett schema. Lektionerna är alltså individuellt anpassade och pengarna är mycket bättre än  det lågbetalda Shenyangjobbet. Beroende på hur många demos jag gör – hur många elever jag lyckas imponera, anpassas mina arbetstimmar. Jobbet ligger som sagt i Guangzhou, som ligger strax till vänster om Hong Kong, alltså raka motsatsen från Shenyang. Jag skulle kunna fortsätta livet här då jag fick några fina jobb här också men jag beslutade att försöka se så mycket jag kan om jag ändå bara planerat att leva en gång. Lite nervöst sitter man dock nu och städar sitt shenyangrum för första gången på ett halvår och förutom att det tar ett till halvår att städa blir det jättenostalgiskt när jag plockade upp mappen med namnlappar från mina 800. Jag trodde jag hade grävt ner mina Dongbeiyucai tillräckligt djupt för att inte behöva känna så mycket som jag känner i denna stund igen. Jag tvingades slänga alla namnen och behålla mapparna för att spara utrymme. Jag började läsa varje lapp för sig den. En av de första sa: ”Susan!  Felix’s class <3 <3 <3 <3 <3” , och nästa var en bild på Barbie och Kent och svampbobfyrkant och alla barbies vänner runt ramen. Och jag var markerad som Kent. Jättefint gjort. Som sagt, är jag tillräckligt svag för att inte patetiskt sitta ensam i mitt rum och storgråta till detta. Jag gick igenom de andra 750 och det hela känns så rätt och fel på samma gång när jag nu sitter i mitt trånga rum i Shenyang och för tillfället har jag inga vänner alls, eftersom alla har åkt tillbaka till sin hemstad nu under festivitettider. Jag gråter jättehögt och kommer att tänka på alla människorna i livet som jag redan har blivit för gammal för. Människor som alla är jätteviktiga för mig men som jag redan träffat och inte kommer återse under hela mitt långa liv. Undra hur många av de 800 ”små fantastiska” som jag alla kan namnge, som jag också kommer att återse.

 

 

Jag fortsätter gå igenom min packning och gräver upp ett brev, förlåt om alla får veta, men alla bör veta. Jag hittade Ilios brev, min finafinafina vän som jag satt som ihoplimmad med under 3 år på gymnasiet.  Jag har inte sett honom sen detta brevs skrevs och utan att nämna innehåll kan vi nämna hur hjärtnära allt träffade och hur jag återigen tvingas snyfta.

 

 

Jag antar att detta får tolkas som den första signalen på hemlängtan, vilket ju inte omänskligt. Jag är fast besluten om att jag inte kommer att komma hem på väldigt länge men det kan inte hindra en från att gråta när man känner vad långt bort allt är som man älskar. Tänk om alla kunde leva i mitt fiktiva universum där människor jag inte ville känna inte är min granne utan ett litet kollektiv där alla, alla som jag värdesätter kunde bo bredvid mig. Ett sådant universum behöver inte vara fiktivt antar jag, men det blir just det när alla vandrar runt på denna klotformade planet med olika tankar och intressen. Tänk om jag kunde kontrollera er alla att komma hit och vara med mig igen.

Vad alla mina ord vill säga är nog att det är lättare att sätta det i andra meningar, men vad jag egentligen gör är saknar er. Och inser ju själv att mitt universum inte skulle hålla men tänk om. Vad lyckliga vi alla skulle vara

 

Jag saknar dig.

 

Tack för att ni läser min blogg och är en del av mitt liv.

 

 


En tjej

Ur en helkinesisk afton på min hel kinesiska klubb kommer jag ut vid 3 tiden, med andre, och det kändes spontant som om vi gick omkring på den röda mattan för stunden med alla gapande kineser på dansgolvet  (antar att jag inte har detaljerat om denna plats förut, men det e mitt favoritstället dit man går enbart i syfte att dansa och efter mitt 5e besök hälsar hela klubben på mig för jag e den förste vite någonsin).
på vägen ut startar man tillräckligt många halva konversationer med främlingarna vid sin sida att det e lättare att komma ut med livet ur snabbt behåll genom att lämna över telefonen och foga sig efter deras viljor. när jag får tillbaka telefonen har jag redan förlorat 20 kr pga utgående samtal till totalt okända nr.
"Nu har jag ingraverat mitt nr i detta forum" kan man lugnt tänka, innan man går därifrån.
Timmar senare smsas man: (okänt nummer) jag vill bli din vän.
svar: givetvis.
följande kväll slås jag av spontaniteten att smsa tillbaka och fråga detta, i mina ögon, namnlösa, könlösa, ansiktslösa nummer. Jag möts av ett oerhört snabbt svar och en inbjudan till en random adress som jag tar med mig till min taxichafför som jag bjuder på ett äpple, skakar hand med och sänder hälsningar åt familjen (jättefin man).
Väl avdroppad av den äppleberikade mannen ringer jag igen när jag står utanför ett jättestort någonting...
jag ringer upp kontakten som nu har döpts till "var spontan felix!!" på min mobil och meddelar om min aktuella position.
det som blott har varit ett nummer fram till denna stund träder nu fram i konturerna av en kattig tjej och välkomnar mig upp till den 5 våningen där jag hälsas in till ett litet kareokesjungande rum och allt känns helt plötsligt väldigt hjärtnära. "detta känner jag ju igen!"
hihi
5 stycken i sällskapet totalt och jag tvingas sjunga på kinesiska :) innan vi "går" vidare till nästa dansande klubb - alla har nämligen sin egen bil i detta luxiösa sällskap.
jag tas in gratis överallt och möts med gratis mat och gratis vin och öl och gratis vänner.
jättefint
efter kvällen går jag hem och inser att detta inte var så tokigt.
dagen efter vill 雪眺 se mig igen och jag tvingas säga nej pga tidsbrist.
nästa helgs acceptans för oss dock till samma plats där jag dansar med hennes vänner och har det lite fett.
efter dansen går jag hem och hon lämnar mig frasen, "du smsar mig".
jag replikerar "ja, självklart. du smsar alltså inte förrän jag smsar", för jag har fått vibben att hon gillar sin mobil.
Vi separeras kl 3 natten innan morgonen då jag vaknar av 3 raka sms. det första innehöll en "vakna nu så kan vi träffas" hälsning. I det andra hade starka misstankar mot en affär med en annan kvinna redan rests och hon frågade om hon verkligen bara var den ende i mitt hjärta.
det tredje var en sammafattning av de två föregående.
kände direkt att avhållsamhet kommer att vara viktig i denna relation.
Läsare bör notera att vi ännu inte har nått hejdåkram-stadiet. fast ur hennes ögon befinner vi nog oss någonstans vid giftemålet.
det hela känns väldigt oigenkännligt med allt jag har varit van vid från innan och jag är så lite generaliserande jag kan när jag säger att alla kinesiska tjejer jag har träffat och alla jag har träffat genom historier är alla desamma.
Fast kina e jättefint!
vet inte om en uppdatering på vår utvecklig behöver offentliggöras men de 2 sista smsen kan vara noterbara.
med risk att undanröja allt slags potentiellt privatliv med denne kvinne  jag inte kommer att återse citerar jag:
1. jag älskar dig 力非! Du älskar väl mig? älskar du mig?
2. du har ljugit för mig. jag trodde du älska mig. jag hatar dig 力非 du är en ond människa.
de sista orden träffade nära hjärtat men vi båda lever vidare.

我会看见我的目标

Förra veckan, blev jag och dervla inkallade till en engelsktävling där vi skulle agera domare och bedöma benranglande nervösa kinesers engelska.
Betalningen var inte motivet utan snarare upplevelsen föreställde jag mig innan.
Efter  9 timmar fokuserat bedömande och en toapaus slutade det sista kinesiska benet skaka och vi kunde gå hem.
Att skriva om detta får en dock på bättre tankar. i stället för att sova in en hel söndag har jag nu ett blogginlägg att gå på.
Detta är en väldigt stor tävling över hela kina och vinnaren från shenyang (som jag nu har betygsatt) kommer nu åka vidare till shanghai.
Upplägget var så att en gick in åt gången och plockade upp ett papper med ett ämne och fick en minut tänkade innan första ordet som skulle räcka i 5 minuter ska ut.
Nivån på både deltagare och ämnen var grovt varierande och på den första lappen lästes: vad anser du vara den största skillnaden mellan väster/öst-länsk medicin. och vilken föredrar du och varför?
Direkt när de öppnar munnen tvingas man enkelt nicka för allt annat vore av ondo kände jag.
Den första tjejen klarade sig bra. varpå den andre kom in. denna plockade upp lappen. nämn din favoritfilm och skådespelare! that's it.
hihi
Det visade sig att när det var dags för domarna att ställa frågor fick vi nya problem. antingen pga. nervositeten eller bara inintelligens förstod de knappt vad man sa när man skulle ge dem en öppnande fråga.
I stället för att avsluta de 5 minuterna med "If u dont have anything to add....." fick det därför väldigt ofta bli en "do u want to say something else"?
vilket totalt misstolkades (å det bättre!)
En tjej frågar tex om hon får sjunga för oss. hon ber oss klappa i takt och vi sitter där och sjunger med hennes ladygaga i kinesisktappning. och har kul.
efter henne följer 7 andra sångfåglar som alla lyckades tro att en "if you dont have anything to add then we can wrap this up" innebar att man måste sjunga.
tack vare alla fåglar kände man sig snarare som simon i idol än språkdomare.
Fint :)

De Utan Organ

En drömmande natt

 

Jag, Yangyang (Dervlas kinesiska namn) och vår kinesiske väninna tog oss över parken där vi bor och fann oss i av en Shenyangs största dansklubbar. Från 21 till 00 springer kinesiska män med bar överkropp runt på scen och skriker och dricker öl. Efter den 3-timmars-showen sänker de scenen, fyller rummet med ljuva discotoner och lockar fram publiken.

Jag hängde på och efter några minuter att solodansande kommer den första kinesen upp. Tack vare den oerhörda ljudstyrkan antar man att ingen ändå kommer att förstå en så jag är precis lika handikappad som vilken annan kines som helst och helt plötsligt är vi enade. Kommunikationsmedlet tre timmar framåt kommer härifrån att bli ”tumme upp”.  Vårt enande kryddas på när än fler folk kommer och med anledning av min säregna dansstil i kinesisk miljö bildas nu en ring kring mig.  Man ler och rycker in totalt okända människor i ringen och dansar som om vi vore bästa vänner.

 

 

Här kommer klimaxen dock.

Ut och in i den dansande ringen i några timmar till, tills, helt plötsligt, Sunshine in the rain av Bodies Without Organs,  tar över i trumhinnan. Schlagerplågan går alltså att sjunga med till även i Kina. Häromkring hoppar jag runt i ringen som en stucken dansare och ropar, ”Sverige Sverige, dessa är mina landsfränder”.

 

Resten av natten behöver inte återberättas, den var redan i extas.


För första gången!

Jag åkte i väg till min andra stad, Liaoyang, där jag jobbar varann helg. Jobbet gick i dag fantastiskt och någon, som visade sig vara den store chefen, kom in mitt under lektion och tog en stol och luta sig mot hörnet.
Lyckligtvis, lektionen var fantastisk och som en extraeffekt till detta bjuder chefen upp mig till kontoret efteråt.
Vi sätter oss ner mitt emot varandra och innjuter i vad som skulle bli en helkinesisk jobbintervju för första gången i mitt liv.
Hon kunde inte ett ord av mitt språk.
I stället gjorde hon mig illa tvungen att köpslå om min lön för en extra lektion utanför det första kontraktet vi band tillsammans med min chef hemma i shenyang.
Detta innebar att jag nu är min egen chef och efter ett lyckat handslag och några upprepningar går jag därifrån med den dubbla timlönen.
Nu kommer jag hädanefter gå upp 1 timme tidigare och undervisa 4 i stället för 3 timmar varannan lördag.
var jag lurad innan, är jag en bra lärare eller är min kinesiska bättre?
Jättebra i alla fall!!

En österländsk natt

Denna helgen och veckan har spenderats till stor grad hos "syster". Bobos granne, som pratar tillräckligt engelska för att vi ska bli nära. Hennes pojkvän och vänner är jättefina och väldigt nära till hands.
I går var jättefin.
Jag gick ner till dem och köpte med mig lite av deras kultur, en bai jui, risvin, konkurrerar med vodka i alkoholhalt men påminner mer snapps. VI var 4 stycken som delade på en liten flaska och snappsminnena gjorde sig påminda allt mer. Till detta pratade vi kinesiska i ngr timmar och lyssnade på kinesisk musik.
Hittills en högautentisk kinesisk natt...
Ända tills jag går fram till datorn och korrigerar låtvalen. Mitt i bland, "kinesiskpop" och "kinesiskpop" står där, "The Winner takes it all"!
Jag trycker i gång och jag visste verkligen inte att ABBA grasserade så pass mycket att det ledde till en dubbad kinesisk version.
Allt var precis som från mitt land bara det att jag nu sjöng fel.
Jag sträckte mig efter närmaste papper och penna och försökte sätta pennan på alla känslor men så här dagen efter kan jag bara komma ihåg det som jättefint!
-- Vill ju gärna understryka att alkoholen i detta inlägg inte verkar för mer än de trevliga svenska snappsminnena. Om min läsare obetingat associerar snapps till fyllor är detta inte mitt kinesiska problem!
Hoppas ni i stället uppskattar min detaljöverflödighet!

// <3

Pen Friend

Inte meningen att detta ska gå ut till publiken, men mitt under krampredikan i dag kommer Lucy upp med en lapp till mig och ber mig öppna den efter lektionen.

(Ursäkta mig Lucy för att offentliggöra ditt handskrivna iögonfallande brev, men det behöver uppmärksammas!!)

Jag citerar...
Dear LiFei:
Merry Chirsmas!
I am Lucy, Can we be penfriend? My E-mail is .......... What's you e-mail? Please tell me. I like draw, write stories and swim. but i can't swim without "här har hon faktiskt ritat en fin teckning av en badring- smidigt sätt att undvika språkbarriärer!". can you do it?  Can you help me to learn it? I am 11. My birthday is on November 4th. i Can speak a lot jokes. They can make you very happy! What about you? Please writ to me!
härtill har hon ritat en jätte(jätte)vacker målning på en jätte(jätte)vacker flicka "<---- this is me"

Yours Lucy Fang.
Längst ner i det bortglömda hörnet skriver hon (i don't like to eat spicy food)

-----------------

Lucy fick en extra stor kram i dag.



RSS 2.0