好久不见 - <Long time no see> Det väldigt engelska uttrycket som låter övertalande inspirerat av kinesiskans.
Hej!
Intresse av att skriva blogg återlivas när man loggar in efter en paus och värms rakt i genom kroppen av varma fina tankar som får en att känna sig väldigt väldigt (alla positiva adjektiv)!
Tack!
Ni som är tillräckligt ihärdiga för att fortfarande hänga med i min blogg skall få svara på era frågor väldigt prompt.
Finns så sjukt mycket jag skulle vilja uttrycka, både bra och dåliga detaljer, men i skrivformat tar det dagar att summera. Känns omotiverande och jag känner mig själv därför fantastiskt övertygad om skypes fantastiskhet! Addera mig så skapar vi tillsammans en mer uppskattad och personlig blogg.
Framtiden är oberäknelig!
Jag får hädanefter försöka sikta bort från detaljarbetet i mina intryck och satsa mer på att upplysa er om det generella.
En fin detalj dock är att jag nyligen införskaffade en jättefin ny cykel som är det snabbaste jag sett. Den konkurrerar definitivt med den hemma i garaget. Och det var billig!
Men den tar jag mig till den väldigt avlägsna skolan där jag jobbar varenda dag. För bussen tar den färd en knapp timme. På vindcykeln tar detta 1h 5 min, fantastiskt! Jag prövade detta för första gången i fredags och nu är detta min blivande skoltransport.
Fler detaljer...
Jag har 3 jobb.
Ett full tid på dongbei yucai ("H")
http://maps.google.com/maps?client=safari&rls=en&oe=UTF-8&gs_upl=3249l7946l0l8116l22l11l0l0l0l0l0l0ll0l0&um=1&ie=UTF-8&q=沈阳东北育才&fb=1&hq=东北育才&hnear=0x5e253c413a1334b7:0x5499e4f0ce929166,Shenyang,+Liaoning,+China&ei=Cp-2TqzFD-SsiAefhZTxAQ&sa=X&oi=local_group&ct=image&ved=0CBkQtgM
Ett varje onsdag med 6 åringar som aldrig rört engelska förut, så det är sjukt intressant att se den branta utvecklingskurvan och kul!
Varannan lördag byter jag stad och jobbar 3 raka timmar med 15åringar. Detta är kul!
2-3 dagar i veckan går jag ner till Bobo och undervisar hans son under 2 timmar med Dervla under casuala förhållanden. Vi får gratis mat och kinesiska.
På helger hamnar man gärna snabbt i förvirring för man vill både sova och njuta av att inte jobba och tid finns knappt till ngt.
Om jag har tid tar jag kinesiska klass kanske en gång i veckan med en jättefin personlig Liu siqin som kommer hem till mig under 2 timmar och lär mig från grunden - vi är snart i genom den första läroboken.
Den veckliga skörden av allt tar alltiallo upp för mycket tid och att jag blir malplacerad i ett engelskkontor där alla kineser insisterar på engelska, pratar man otillräckligt mycket kinesiska.
-----------
Mina ungar e fantastiska!!! Det är verkligen kul att vara lärare.
Jag har fått en 18e klass så nu har jag knappt 800 elever. Men kan snart alla namn faktiskt!
Skolan är så långt bort från civilisationen att du efter 6 års ålder måste stanna i skolan över vardagarna och får därmed bara se dina föräldrar under helger.
Det känns lite som barntortyr från vad jag är van vid.
Tänk dig att inte få se ditt barn under 5 dagar, för att sen få två effektiva dagar innan hon/han ska tillbaka.
Jag antar att det inte finns alternativ dock. Skolan rymmer 2-3000 elever och det skulle ta ett tag att få hem alla varje dag.
Detta har fått en effekt på mig dock, eftersom det känns så sjukt påtagligt att ungarna ju inte har en förebild eller mamma utan bara en strängt piskande lärare att se upp tilll och att ta på.
Min nya väg till auktoritet är därför att försöka vinna respekt genom ömhet. En sjuktsjukt effektivt oprövad metod.
Jag ser ju bara varje barn öga mot öga en gång varje dag och man märker tydligt att både han och jag känner att vi inte kan uttrycka vår glädje av återseendet tillräckligt genom att peka på varandra.
Därför öppnade jag mina armar för ngr veckor sen och sa, krama mig!!"
Steven kramade mig. och jag tog detta steget längre när jag gick in på lektionen i fredags och frågade rakt ut hur många gånger de kramas dagligen. Det oväntade svaret var NOLL.
Jag berättade att min mor och lärare säger att noll borde vara 16 och att jag ska hjälpa er med den första.
VI stod upp i klassen och bildade en långt led varpå den första personen kramade mig och satte sig sedan.
Jag sa åt dem att inte tveka nästa gång utan varenda gång de känner "it" ska de ropa "li fei, li fei!!!" och springa fram och krama mig om detta är vad de verkligen vill.
Kramar och lyft och alla små fina tänder i leenden detta framkallar underhåller helt fantastiskt och det är kul att vara lärare till 800 kramgoa kineser.
NU är det dock bara 2 månader kvar.
----------
Framtiden är oberäknelig!!!
3 alternativ. Hittils....
1. ta ett jobb som blev erbjudet mig väldigt tidigt. Lönen e jättebra och förhållandena med.
2. En av mina chefer uppskattar mig och vill att jag stannar i Shenyang, han har till och med sagt att han kanske kan få in mig att jobba på ett universitet här. Besked om jag kommer kunna titulera mig som professor om 2 månader kommer i mitten av nästa månad, december. :)
3. Skippa jobb och jobba deltid under ett år medan jag på riktigt studerar och lär mig mer effetkivt med tid och kvalitet.
4. Öppen för förslag!
Jag lämnar nog Kina ngn gång i början av 2013 eller när jag är mätt eller när jag pratar bättre en min kinesiske granne och är redan nu så inspirerad av mig själv att jag troligen byter destination till Brasilien där jag skulle upprepa Kina. För att allt med detta är så fint.
-----------
För fler spörsmål. Inlägga!! Jag gilalr det!!
----------
Som sagt, tack för ert stöd. Jag gillar er alla. Och älskar, inte mycket i livet, så mycket som era tårframkallande ord.
<<3
<3
<3
<3
