Att inkorporera sig
Min helt egen tvårummare med separat kök och toalett ligger på fjärde våningen i ett tämligen mysigt trapphus. Här är jag tillsammans med Hayley och David, vars namn bör nämnas tillsammans eftersom de kom hit som ett par och agerar väldigt mycket som det också. De bor högst upp i trapphuset och tar sig inte ut så ofta när de väl kommit in. I skolan står mitt skrivbord dock jämte Hayley, vilket gör att man skapar en gradvis positiv kontakt innan man blir trött på utsikten och tar vinkel mot datorn i stället. David är en fin australiensare som många av kontorstjejerna gärna viskar om och fnissar – det är väldigt typiskt och härligt kinesiskt beteende. Alla tjejerna gillar också att shoppa, oberoende ålder eller fysisk diskapacitet!
Vår kontaktperson, Danny, är typisk. Hon hämtade upp oss första dagen från tågstationen i Shenyang och den väldiga detaljfattiga guideturen vi fick på vägen hem handlade enbart om snyggast till billigast pris och ”Do you like go shopping?”. Danny är i alla andra aspekter jättefin och framför allt precis så omtänksam som man behöver vara när man känner sig ny och lite ovälkomnad i Shenyang.
Det finns många tunga personer som behöver introduceras. Utan att nämna alla namnen går vi in på detalj i några. Mellan mig och paret (som, om det inte redan klargjorts, är väldigt fina och mina enda vänner från 6-18 när vi kommer hem från skolan) bor Dervla. Dervla, vars namn alla blir förvirrade av och hon har börjat presentera sig som Miss D numera, är från Irland och har därför den där fina accenten som tvistar till allt precis så mycket att det fortfarande är förståeligt. Vi är ju singlarna i komplexet och måste också agera efter de förutsättningarna. Det har blivit många turer ner till lokala nudelrestauranger där vi berättar livshistorier och ambitioner i betalning att få höra den andres. Våra biologiska skillnader är distinkta men kanske är det just det som gör att vi är så nära. Jag är 19 och vill ta över världen. Hon har bott i Irland hela sitt liv och är 33 – en potentiell mamma. Åldern råkade komma på tal av en händelse men i övrigt är det inget vi bryr oss om. Våra 14 år blir dock minimala när hon berättar om hur hon tog sig i från Irland för att skapa något nytt och för att lämna den repetitiva vardagen. Vi är på samma våglängd, är i alla fall en slutsats efter många nuddlar.
Gud vad fint, det är så himla inspirerande att läsa det här!! Hörde att du flyttade utomlands efter studenten utan planer på att komma tillbaka inom en snar framtid, nu hittade jag din blogg av en slump ikväll och har läst igenom alltihop när jag egentligen borde ligga och sova. Jag har varit rätt inne på boken Walden (och filmen Into the wild) på sista tiden och har blivit så himla taggad på frihet och att inte behöva vara bunden till någonting, men det här fick mig att längta mer än någonsin tills jag tar studenten och står med hela världen framför mina fötter. Vill bara säga att din blogg uppskattas och önska dig lycka till med allt!
