Inkorporationen...
Summer Palace i Beijing.
Det finns en Maxime, som bor mittemot Dervla. Medelålder i detta trapphus ligger kanske runt 28 och såväl gör nog Maxime också. Han är min franske vän som skissar serier, om vilka han älskar (älskar) att prata, och bjuder mig på doughnuts. Framför allt finner vi det båda väldigt stimulerande (exotisk vs bekvämt) att äntligen få ha en fransk sparringpartner. I gårkväll bjöd jag förresten ned Dervla och Maxime, för att vinna kompispoäng, till min lägenhet och tillagade pasta med en enkel sås till och vi hade väldigt trevligt. Framför allt kunde man välja att se detta som första officiella försöket på att omkasta trapphuset till ett bokstavligt kollektiv, vilka tydligtvis alla uppskattar.
Mitt i middagen kom min blivande granne gående och stannade i några minuter. Baron har precis kommit tillbaka från USA och hälsat på familjen innan han kunde återvända till Kina och ta sig an ytterligare ett år som lärare. Han är jättetrevlig och jag har förhoppningar, därtill bör det nämnas att han tydligen undervisar i min skola.
Utanför vårt trapphus finns det fler.
Utanför vårt trapphus finns det en svensk och en norsk från TTC programmet, som det är väldigt bekvämt att hänga med de få gångerna vi möts. Jan och Jimena är ett par som jag hänger allt mindre med. En skotte, Michael som jag träffat ute två gånger. Emellertid har jag lyckats hitta andra vänner på plats. Några dagar in på första veckan hängde jag och andre (norsken) för att spontant uppleva en shenyangkväll. Han sade att han få tag på ett nummer till Kailey, som var med TTC förra halvåret och som lyckats gilla det tillräckligt för att stanna. Vi ringde upp henne och av en fin händelse skulle hon och alla andra med hennes historia träffas i kväll. Vi hängde på och bytte nummer hela kvällen. Mannen jag kom närmast var John, som är från Wales. John var också med TTC samma period som Kailey (och Filip Järnmark) och vi bestämde oss för att ses dagen efter för att konsumera cyklar. Det gjorde vi och nu använder jag inte taxibilarna mer, jättebefriande! I dag är det förresten en vecka senare och John ska komma förbi min port om 30 min, så ska vi cykla till en restaurang och träffa de andra. Noterbart är att John bodde i exakt samma lägenhet som jag för tillfället styr bara några månader sen.
Tillsammans med Dervla har jag nu inhandlat stekpanna, tallrikar, kastrull och allt som kan tänkas behövas för att ersätta så många dyra måltider som möjligt. Dessutom innebär det ännu mer sällskap eftersom vi tvingas dela måltiderna.
