Mandarinen
En vardag.
Innan Shenyang bodde jag och 74 andra likasinnade i Beijing i en månad. Den månaden tillhörde den turistiska perioden i Kina som nog inte kommer att återupplevas på länge. Vi var fysiskt sett i Kina men mentalt vandrade vi runt i en utländsk bubbla och blev guidade över hela Beijing och åt mat på den internationella krogen eftersom man fortfarande saknade fet pizza med mycket ost på och hamburgare. Den månaden var mysig men inget jag föredrar nu när jag lever i motsatsen.
Ända sedan jag anlände i Shenyang har jag försökt integrera mig i det som här finns så snabbt och ljudlöst som möjligt. Jag har fått nya vänner - från förra årets TTC program eller ännu längre tillbaka. De flesta har dock kommit hit på eget initiativ och de alla klappar mig på axeln när jag säger att jag fortfarande är en bit av TTC. När din period hos TTC tar slut blir du nämligen en del av motståndsrörelsen. Här tycker man synd om alla ”jag”, som tvingas ge bort halva lönen till den redan rika och feta diktatorn. Så fort du får chansen att slå dig fri ska du göra det, säger mina vänner. Detta är såklart inget som kan sägas utan den empiriska kunskapen, den i att ha varit en del av TTC. Du måste också ha stannat kvar i Kina och känt på kontrasten. Kontrasten är påtaglig. Jag är fattigast av mina vänner som tjänar mer än mitt dubbla och därtill har de redan mat och bostad inkluderat. Men jag ångrar verkligen inte mitt val…
En fantastiskt liten del av min skolgård.
En svensk från Malmö tillhör den klick som tog sig hit självständigt och trots att han tjänar fantastiskt mycket mer än jag genom att Googla, ”English Teacher in China”, vill jag fortfarande skatta mig lyckligare eftersom han saknar mitt certifikat. Därför; ni som faktiskt läser detta av rent egoistiskt kinesiskt intresse bör veta att mitt certifikat är silver värt. Det finns bättre alternativ, men inget jag kan tänka på är mindre tidskrävande och billigare. När jag kommer loss från min feta diktator i januari har jag fler möjligheter än många andra och kommer få den uppskattade uppgiften att börja betala notan.
En av mina 17 klasser.
Nog talat om detta. Genom mina vänner men framför allt språket (som vi alla redan insett för länge sen), når man den mest pura och autentiska kulturen. Därför utgörs många många timmar om dygnen av detta ändamål. Jag har köpt ett barnspel som hjälper mig öva tecken, jag har en vardagssituationsbok som man plockar fram när man rör sig eftersom den är fickvänlig, därtill har jag ett datorprogram som ger dig uttalet, en kinesisk köptjänst i vilken jag nog lägger ner mest tid och tidigare i veckan hittade jag en hemsida som ger dig de nyttigaste tecknen upp till de 3000nde. Jag har börjat göra flashcards och nöter in dem med de våldsammaste förhörsmetoderna – tålamodstortyr. I måndags sträckte sig mitt teckenvokabulär till 1,2,3. Nu når jag hela vägen till 10 och gjorde precis mitt 120nde flashcard. Enligt http://www.zein.se/patrick/3000en.html ska jag nu förstå dryga 42% av den skriftliga kinesiska, vilket leder till total tillfredstälelse och fantastisk sömn.
En annan...
Om jag fortsätter sova lika bra och trycker i mig tecken i samma takt kommer jag ha nått 92.2% förståelse om 136 dagar. Denna blotta ambition hjälper mig sova bättre, speciellt med tanke på att jag förra månaden inte kunde de enklaste av kinesiska ord men nu har jag redan en bildat en slutdestination i mitt huvud -136 dagar.
För den talande kinesiskan har jag en bla. en lokal nudelbar där priserna gör det dyrt att inte äta. Ägaren och jag har en fin relation och han är nog min bäste kinesisktalande vän. Häromdagen förstod jag tillräckligt mycket av hans, annars oigenkännliga, språk att jag log och tackade för att han ville kalla mig sin brorson.
Det går tågande framåt och det är kul!
I kväll ska vi utlänningar till Green Mile där vi är lovade gratis pizza eftersom ägarens tjej (Tammie) kom hem i går. Tammie!
- Månaden i Beijing känns väldigt främmande och långt borta.
Hej Felix så duktig du är på att berätta hur du har det. du kanske skulle bli författare.! Läser allt men blir lite orolig för att du är för öppenhjärtlig. tänk dig för ibland. Försökt att skypa dig idag men vi får försöka nå varandra senare. vet ju att du lever och verkar ha det bra även om det är totalt annorlunda från Sverige.
Kram Marie :)
Hej Felix! Det finns inte ord för hur fascinerad jag är av din resa och engagemang till nya äventyr. Blev otroligt glad att se att du har en blogg, som dessutom uppdateras med daglig basis. Ditt sätt att skriva och uttrycka dig på är framför allt fantastiskt, precis som Marie ovan nämner. Den här länken är sparad i favoriter och jag kommer definitivt följa denna med spänning. Hoppas på en fortsatt trevlig vistelse!
vänliga hälsningar Johannes O!
