力非 - LiFei

Hej

Det e svårt att uppdatera en blogg. Den blir lätt missuppfattad av en själv som en skrytande mun av upplevelser på upplevelser. På den ena sidan är det fantastiskt när det inspirerar dig till att hålla i gång och söka nytt som du senare kan slå världen med genom att publicera i din alldeles egen blogg. Baksidan tror jag vi alla redan har räknat ut… jag började redan i senaste inlägget nämna vanor och rutiner och som tider går förbi och man håller sig på en plats blir de oundvikliga. Nu handlar min vardag inte lika mycket som innan om häftiga breath-taking upplevelser som hela världen borde höra om längre. Ni såg mitt veckoschema som jag postade förut och genom den kan ni i princip följa mitt liv :) (svårtolkad smiley).

 

Jag vaknade upp denna måndag morgon i min lägenhet. Min rumskamrat tara från Madagaskar har åkt till jobbet  för några timmar sen och jag börjar läsa filips blogg, han är, som tidigare nämnt,  i Sydamerika och provar den livssmaken. Det blir extra konstigt att läsa om hans oändliga äventyr på fel sida klotet från min stereotypiskt hårda kinasäng.

 

Trogna bloggläsare och jag, vi har kommit till det väntade vägskälet. Mitt liv i Kinaland som mer och mer blir en filosofisk sådan med ord och mindre turistrapporter om fantastiska upplevelser om hur man vandrar på inka-leden, i Peru, under 4 dagar med tält som bäst påminner en om civilisation som man bit för bit lämnar bakom sig i takt med att man omringas av inkaled och enastående natur. (filip har det bra!)

Här kommer jag! Sen jag lämnade Sverige har jag aldrig varit så stadgad som jag är denna måndag. Äventyr på äventyr och överlappande mycket att skryta om för alla som vill hålla hålla sig uppdaterade har stillsamt mattats av och landat i denna måndagmorgon, där jag nu sitter och försöker hitta något fantastiskt skrytvärt och läsvärt i att plugga kinesiska 4 timmar och sen gå ut och restauranga med min vän, Dasy.

 

Ena vägen är att envist stanna kvar på denna hemsida som tappat tempo och inte gillar uppdateringar för mycket. Eller, för den äventyrslystna bloggläsare som finns där ute och inte känner sig mättad med allt den kan suga från denna blogg, som nu gör ett försök på att bli mer pretentiöst häftig, rekommenderas du byta lag till filips sydamerika. Han välkomnar dig!

 

Här kommer jag!

På enkla snabba noter.

Jag gillar mina vardagar då jag ostoppat får sjunka in framför mina 5 timmars kinesiska.

Jag har fått jättemånga elever men tvingas uppfinna en väntelista eller replikera ”detta-e-min-väns-nummer-som-också-är-lärare”.

Jag får otroligt många fina kommenterar om min kinesiska. Och i juni, sista månaden innan jag kommer hem ska jag göra hsk-level 5. För vi som inte har behövt veta vad detta betyder fram tills i dag är det den feta officiella provet för utlänningar som vill prata kinesiska.

Hsklevel 6 e svårast och tillåter dig ansöka till kinesiska universitet. Fet!

 

Hsk level 5 e dock fortfarande skrytvärt (!) och enbart två utlänningar jag träffat har gjort den. (troligen fler men jag gillar inte att ständigt ställa frågan).

 

Jag tog mig vatten över huvudet i senaste blogginlägget och nämnde att nästa termin ska jag vara 100% student på dalarnas distans uni. 15p portugisiska, 15p arabiska. 15 p arabiska stannar jag i stället med.

 

Många fantastiska vänner. Tvingas dock motvilligt konstatera efter varenda dag att mina svennar kommer mig närmare. Marcel e från Indonesien och bott här i 5 år. Han pratar kinesiska och koreanska och undervisar i eng. I vårt avslappnade språk går allt genom kinesiska. Sjukt många sydamerikaner här förresten. Svårt att inte bli vän med dem också.

Alla utlänningar här verkar tillhöra små sekter från sina resp. universitets. Och jag vet inte om jag e o- eller lyckligt lottad som inte tillhör en sekt ännu.

Jag har väl som en liten protest mot alla utlänningar, som kommer hit och sektar upp sig med varandra och inte deltar i Kinakultur, medvetet valt att hålla mig enbart till kinesiska vänner, och med de få utlänningar har vi överenskommit om vilket språk vi båda vill prata. Kan till synes vara lite envist uppförande men det finns så fantastiskt många utlänningar här som inte engagerar sig ett skit i vad kina är. Förstår inte riktigt det…

 

På tisdagar och söndagar går jag på English corner, en väldigt uppskattad aktivitet i kinamiljö.

Här går jag av samma anledning som kineserna. För att ’äntligen’ få prata engelska.

Man ställs i centrum i ringen och tvingas bemöta allt från livsfilosofi till favoritmat tills man tröttnar och går hem. Jag tycker dock det e väldigt mysigt att få hänga i centrum och det är lite som vår egen lilla sekt där jag e ringledaren och ingen säger emot för det är redan upptagna med att idelt lyssna på min propaganda. Intressanta ämnen som jag föredrar att prata om följer: homosexuellas acceptans i samhället, adoption, abort, mao ’mannen’zedong, giftemål. Om ämnet faller på mina lyssnares initiativ landar vi direkt på vegetarianism, lite uttorkad ämne börjar jag känna, men jag tror jag lyckats få några kinahjärnor att snurra och ifrågasätta sig själva!

 

Många undrar varför jag kommer till Kina och mitt svar har gradvis ändrats och tagit nya former. Min aktuella definition på min existens i detta stora land lyder:

Jag kommer till Kina för att söka perspektiv.

I Sverige har jag levt hela mitt liv och den lilla plätt på kartan som utgörs av mitt moderland har nog mer och mer övertygat mig om att jag måste till de andra plättarna.

Folk missuppfattar det enkelt som att jag är flyende från något men motsatsen talar; allt innan var fantastiskt och jag vet hur mycket jag borde uppskatta Sverige i alla hennes former – fantastiska vänner, familj, hem, trygghet, pengar, transport, renlighet, mentalitet, kultur och alla de andra 1000 sakerna som jag hindrar mig själv från att skriva i övertygelse att läsare snabbt tappar intresse i (att läsa om hur fantastiskt sitt eget land är).

 

Om du åker till en ny plats, där alla dessa inte finns eller framkallas på andra mindre bra sätt, lär du dig den hårda vägen att sakna det du lämnat.

(I Kina går alla runt med munskydd så fort det befinner sig utomhus, tack vare vår rena luft, och en medelmåttig kines som bor i storstaden hela sitt liv kommer därigenom per automatik förlora 15 blomstrande år ur sitt liv).

Att komma tillbaka till Stockholm och kunna ta av sig gasmasken och andas i Din luft kommer jag nog framkalla tårar :)   (lättolkad smiley)

 

Kina saknar mycket. Kina har också mycket. Pga. det ovannämnda bestämde jag mig för ett år sen att komma hela vägen hit. Jag gillar också att definiera det som följande; Förutsatt att vi ’r det minsta pålästa och redan medvetna om hur alla tvingas bära gasmask här förstår vi att du kommer hit av något annat. På samma sätt som jag inte tillåts ha fett bästa vänner här blir det därför en jakt efter något annat. Jag kom till Kina, inte för att det är bättre men annorlunda. På english corner får jag ofta frågan vilket som är bäst, Sverige eller Kina. Det går inte att jämföra utan jag dras gärna till ovanstående utlåtande för att förtydliga. Paradis finns aldrig på jorden, men den finns i olika former överallt. Om jag från Sverige kan släpa med mig allt jag uppskattat till detta land, och härifrån ta med mig den billiga maten och alla de små detaljerna som utgör detta samhälle och dessa människor som tillsammans har fått att falla i kärlek i detta Stora, kan vi tillsammans pussla ihop paradiset på jorden.

Om jag sen åker till Brasilien och glömmer mina dåliga dagar därifrån och istället berättar historierna om allt det fantastiska, och sen upprepar historien i alla de, för mig, attraktiva länderna, och först slutar när jag känner att jag behöver/vill sluta kommer jag att skriva ett svart och vitt blogginlägg om det som passerat mina ögon. På det svarta kommer oundvikligen allt som vi helst bara drömmer mardrömmar om att nämnas. På det vita har jag definierat mitt paradis på jorden.

 

Efter att nu ha pratat om allt omkring mig i denna english-corner-utläggning tvingas jag ju definiera mig själv också här. Jag reste runt otroligt mycket som ung med familj runt mig och jag gjorde allt som jag någonsin kunde begära (tack mor och far). Och tack vare detta kände jag att detta måste upprepas när jag växer mig till redo. När jag förberett mig och åker till Arlanda vill jag göra det som jag gjorde som liten men i stället för att väldigt flödigt uppleva allt och också göra det i en liten turistbubbla gör jag det i mer detalj nu. Under min enda egentliga turistmånad i kina i augusti då vi besökte alla ställen i Beijing var det påtagligt hur vi vandrade runt som turister och utan tungan för språket tvingas vi prata med varandra och trycka oss allt tajtare i vår lilla turistbubbla. Vi var fysiskt sett i där men psykologiskt är vi inte. Jag har övertygat mig allt mer om att så länge jag inte kan prata kinesiska kan jag inte prata med busschauffören eller den alltför tillmötesgående taxichaufförren och tvingas därför motvilligt konkludera att jag inte upplever kina som kina. Dessa är mina rader om varför jag håller på som jag gör, mer för min egen tillfredställelse än för er.

 

Jag inledde detta till synes till pessimistiskt men frukta icke!

Jag gör mycket fantastiskt och har alltid kul. Mitt jobb är roligt och gör mig relativt rik utan större ansträngning. En annan skrytbar detalj är hur jag alltid tvingats blir styrd av klockan men i och med att jag, alla dagar förutom lördag, enbart undervisar kväll, lämnar det mig med sena filmer och uteliv om jag så vill, såväl som sena uppstiganden och framförallt… alarmklocka används bara en gång i veckan. Jag sover gott !!!

 

Så rutiner är inte att avguda inte min heller, i alla fall inte i min värld. Men få rutiner är lyxiga som den jag lever och jag skulle inte byta den mot någon annan.

 

 

 

 

Bonusspår: Jag gick till IKEA, fortfarande älskad trots kontinentbyte, häromdagen och allt står på svenska. Hittade mammas köttbullar, lingonsylt, knäckebröd, sill och glassen som nu framställs för en krona!

 

Anton, min gamle fine fine vän kommer hit i juli. Därifrån tar jag semester i semester och vi reser runt i Kina tills vi båda kommer hem (förhoppningsvis) på samma flyg den 23 juli.

Väl hemma stannar jag i en månad och jag hoppas du uppskattar det opersonliga i att kontakta mig på facebook lr ringa och vi planerar något. Gör det med god marginal då vi egentligen inte har så mycket tid tillsammans! Jag kommer försöka arrangera något häng om mor och far tillåter. Håll dig själv uppdaterad!

 

På vägen tillbaka hit från Sverige får jag nu en impuls när jag kollar in priserna på flyg och tittar in i min egen miljömedvetna/äventyrlystna hjärna. Jag kommer nog att ta landsvägen tillbaka till Kina i slutet av augusti, genom ryssland och inner mongoliet – mycket inspirerad av ellen, stina sara!

 

Ett till modelljobb har jag gått igenom.

 

Jag rekommenderar att ni alla som inte redan träffas av detta adderar mig skype ”felixfelizlattman”!

 

 

Enjoy your reading.

 

Saknar dig :)